- 18 januari 2015 -

- Vanessas perspektiv -

Sakta öppnar jag mina ögon och sätter mig upp i sängen. Ljuset sipprar genom gardinerna och med en suck tar jag upp min mobil från nattduksbordet för att kolla klockan men bländas av mobilens starka ljus. Jag blinkar några gånger innan jag vänjer mig vid ljuset och kan se vad klockan är. Halv elva, suck. Vad ska jag göra resten av dagen då? Svar: plugga, plugga plugga. Även om jag mycket väl vet att jag inte behöver plugga gör jag det ändå. Varför? För att jag inte har något liv. Jag kanske åker in till gallerian en sväng. Fast nej, orka.
Med ytterliggare en suck ställer jag mig upp och går till min garderob för att bestämma kläder. Utan att överhuvudtaget titta på de andra kläderna tar jag fram ett par mjukisbyxor och ett linne. Standard. Snabbt sätter jag på mig kläderna, tar min mobil och går ut ur mitt rum. Sakta går jag förbi mammas och Adams rum, toaletten och biblioteket (observera, det är inget bibliotek, bara ett rum med läskigt många böcker) innan jag kommer fram till trappan och går ner för den.
Jag känner hur min mobil vibrerar i fickan så jag tar upp den och lutar mig mot väggen för att svara. Mitt på displayen står det "okänt nummer" men utan att tveka trycker jag på svara.
V= Vanessa O= Ogge
V: "Hej det är Vanessa"
O: "Ehhm, hej. Jag heter Ogge"
V: "Hej Ogge, känner jag dig?"
O: "Njae, eller om vi säger såhär. Jag är den creepy killen som i princip stirrade ut dig igår."
V: "Vänta, var du killen vid Kevins gäng?"
O: "Aa, eller alltså min kompis Felix känner tydligen honom. Jag vet inte ens vem han är."
V: "Aha, okej. Hur fick du tag på mitt nummer då?"
O: "Uhhm, alltså. Kevin nämnde ditt namn och jag liksom..."
V: "Liksom vaddå?"
O: "Jag googlade, ´googel, your always best friend´ liksom."
V: "Okej, var det något speciellt du ville?"
O: "Alltså, jag undrade om du liksom, typ. Ville träffas och lära känna varandra lite? Alltså det är lite stelt att vi träffas hela tiden men aldrig pratar utan bara stirrar ut varandra liksom."
V: "Mm..."
O: "Vill du?"
V: "Sure, eller alltså..."
O: "Vaddå?"
V: "Nejmen inget, vill du ses imorgon efter plugget kanske?"
O: "Perfa, jag slutar tre, när slutar du?"
V: "Halv fyra, men vill du ses vid Svampen runt fyra?"
O: "Det blir asbra, vi syns då!"
V: "Det gör vi, hej då!"
O: "Hej då!"

- Berättarens perspektiv -

Både Ogge och Vanessa har svårt att koncentrera sig resten av dagen. De har fjärilar i magen konstant och deras tankar är endast på varandra. Vanessa lyckas bränna alla pannkakor hon skulle äta till frukost och Ogge knäcker äggen till kakan i diskhon istället för i bunken. Även om deras omgivning blir irriterad och de får fler utskällningar än de fått på år (observera igen, ingen av dem får mer än tre utskällningar) är de lyckligare än de kan minnas och känslan sitter kvar. Känslan att vara kär.
 -
Ledsen för kort och urdåligt kapitel men jag orkar inte fixa något bättre.
xx Tilda